I mitt arbetslag har vi bilden av oss själva som ”hyfsat” produktiva i vår dokumentation.
Dokumentationen består i att eleverna får självskatta sina förkunskaper inför ett nytt arbetsområde.
Tanken är att de vid arbetsområdets slut skall göra en ny självskattning och dra slutsatser kring sitt lärande.
En annan form av dokumentation består i att eleverna fyller i en matris och därigenom värderar sin arbetsinsats och kunnande. Även läraren markerar
sin bedömning av eleven i matrisen och den kan användas som underlag för en diskussion kring elevens kunskaper, lärande och planering, också med föräldrarna.
Flera av lärarna sätter upp bilder och foton av elever som arbetar samt deras färdiga produktioner på väggarna. Tanken är att att eleverna på så vis skall få visa sina läsare, sprida information, nyfikenhet och skapa intresse för ämnesområdet. Några av pedagogerna har ett portföljtänk kring sina klasser. Det innebär att eleverna sparar valda färdiga produktioner, prov, utvärderingar och reflektionsblad i t ex en pärm. I portföljen kan eleven, föräldrarna och pedagogen följa elevens lärprocess genom åren. Mest nöjda är vi pedagoger med våra mediaprojekt på skolan. De består dels i att elevena skapar mängder med olika typer av berättelser, presentationer med hjälp av flera slags kameror och program i datorn. Dels i att vi jobbar ämnesövergripande med göra egen film på skolan. Den färdiga produktionen består både av filmaffisch och en firad filmfestival på skolan.
Det intressanta kring våra dokumentationer är att de till övervägande del består av färdiga produktioner där eleverna framförallt får lära av varandra vid redovisning. Vi är medvetna om att vi borde dokumentera elevens lärprocess, kommunikation samt reflektioner och några försök har hittills gjorts. En svårighet vid dessa tillfällen är att avgöra vad som skall dokumenteras. Det har hittills lett till att alla elever filmats en liten stund och att vid redigeringen har målet varit att visa arbetets gång från planering till färdigt alster och att alla elever skall finnas med i bild. Kanske har tanken varit att detta blir bra att visa på föräldramötet eller i slutat av år nio som ett kul minne. Flera av oss funderar över vad man skall dokumentera, hur man dokumenterar på bästa sätt, vad man gör av allt insamlat material och hur man skall hinna dokumentera mitt i pedagogens vardagsstress med nya kursplaner, mål och kriterier. Varför skall vi just dokumentera pedagogiskt?
Efter att ha samatalat med mina kollegor kring pedagogisk dokumentation fann jag det nödvändigt att först reda ut begreppet innan vi går vidare för att reflektera kring hur vi kan tänkas arbeta med det i mitt arbetslag i framtiden. Det är också viktigt att se om det går att hitta stöd för pedagogisk dokumentation i skolans nya styrdokument. I följande text kommer jag också att med hjälp av kurslitteratur och styrdokument söka svar och förslag på lösningar kring mina och mitt arbetslags frågeställningar.
Vad är pedagogisk dokumentation?
Enligt Hillevi Lenz Taguchi i boken Varför pedagogisk dokumentation? (1997) är pedagogisk dokumentation ett förhållningssätt och en kommunikation för att öka medvetenheten om det egna arbetet med barn och elever. Ett sätt att synliggöra och reflektera över förhållningssätt och hur barn lär sig.
Genom att dokumentera vad barn gör, säger och ger uttryck för på olika sätt lär vi oss inte bara något om oss själva som pedagoger utan framförallt lär vi oss något om barnen och hur de upplever, förstår och uttrycker omvärlden (Lenz Taguchi, 1997)
För att dokumentationen skall vara pedagogisk måste den sättas in i och få verka i ett pedagogiskt sammanhang.(Wehner – Godée, 2010) Det innebär att man inte bara dokumentaterar arbetet och förståelsen utan man låter barn och pedagog använda dokumentationen som underlag för att reflektera över vad de ser. Det kan t ex vara hur de själva och andra löser problem eller diskuterar och lär av varandra under själva arbetsprocessen. På så vis synliggör man varandra och sig själv och får insikt om att man kan påverka, och utveckla sitt egna lärande. Man får chansen att formulera nya frågor, hypoteser, åsikter och kan vända på sina tankar och tänka om. Få insikt om att man kan påverka sitt egna lärande. Målet är att stödja eleverna/pedagogerna bättre i deras kunskapssökande, ge dem nya utmaningar och att kunna utöka och ändra sitt handlingssätt efter erfarenhet.
Utifrån ovan begreppsbeskrivning hittar man stöd i ”Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011” för att arbeta med pedagogisk dokumentation i alla skolans åldrar. Ur skolans uppdrag kan man läsa ”En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan skall stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet, självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna skall få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan skall därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.” (Skolverket, 2011, s 9) Vidare står att läsa att i skolan skall en aktiv diskussion föras om hur kunskapsutveckling sker samt att nya metoder prövas, följs upp och utvärderas. Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt, kan lära,utforska och arbeta både självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egna förmåga.
I läroplanens kapitel ,bedömning och betyg, står att läsa att man skall utvärdera varje elevs kunskapsutveckling och redovisa detta för elev och förälder. (Skolverket, 2011)
Varför pedagogisk dokumentation?
Taguchi skriver att dokumentationen kan ligga till grund för ett kontinuerligt förändrings- eller reform arbete inom den pedagogiska verksamheten och när man startat upp dokumentationen går man in i en lärprocess både vad gäller det egna och barnets/elevens arbete och kunskapsutveckling (Lenz Taguchi 1997).
Taguchi (1997) menar att dokumentationen ger oss fortlöpande information om var står jag/vi just nu? Vilket förhållningssätt till barnen, till kunskap, till lärande, till kollegor eller till barnens familjer ges uttryck för i dokumentationen? Vad är jag för en pedagog i det här arbetet med barnen? Samtidigt ger dokumentationen oss svar på frågor om vad barn kan, hur barn tänker och hur de lär sig- barns lärprocesser. All sådan kunskap innebär att även pedagogen går in i ett lärande – en lärprocess. Genom att synliggöra pedagogens arbete i dokumentationen kan man få hjälp att förstå sin verksamhet och inbyggda strukturer och ta makten över den. Det kräver då att man reflekterar över sin verksamhet och det stoff man dokumenterat. På samma sätt kan eleven få hjälp att ta makten över sitt lärande. (Lenz Taguchi 1997)
Hur dokumenterar man pedagogiskt?
Christina Wehner Godée ger i boken ”Att fånga lärandet” (2010) flera förslag på hur man kan dokumentera. Hon föreslår dels penna och papper för att nedteckna vad barnet gör, skriva ner vad barnet säger och vad pedagogen säger eller reflekterar kring. Hon föreslår också olika mediatekniker som att filma, ta ljudupptagningar och fotografera lärprocessen.
Taguchi ger ett konkret ex på hur man kan arbeta med pedagogisk dokumentation. Barnet förmedlar sina kunskaper, idéer till pedagogen genom bilder, målningar, utsagor. Genom att dokumentera detta kan pedagogen kommunicera till barnen vad de sagt gången innan så barnet får syn på sina tankar igen och kan utgå från dem i det fortsatta arbetet. Nästa steg är att pedagogen kan kommunicera till andra pedagoger eller utomstående vad barnen tänker och vilka teorier de har. Pedagogen kan också visa egna tankar kring det som skett – sin egna lärprocess (1997).
Vad skall observeras och dokumenteras? Vad skall göras med allt dokumentationsmaterial?
Det är hela tiden själva aktiviteten och deltagarnas agerande som observeras. (Wehner-Godée, 2010). Det innebär att det blir både processen, problemet och produkten som dokumenteras och att man på så vis skall nå tankar, känslor, ord och handlingar.
För att inte hamna i en situation där man t ex sitter med flera timmars film som man inte vet vad man skall göra med, bör man ha en hypotes, strategi eller en problemställning fastställd innan man börjar dokumentera. På så vis vet man vad man tittar efter när man börjar bearbeta materialet. Planeringen kan innehålla följande frågeställningar. Vad önskar jag fånga in, vad skall jag använda materialet till, vem skall se det, kan det tänkas att någon är emot att jag dokumenterar?
”När det gäller att fånga upp lärprocesser handlar det i första hand om att kunna läsa, lyssna och känna av” signaler och meddelanden som finns i t ex språkliga uttryck, material och rum” (Wehner –Godée, 2010, s. 37) Den kompetensen tränar man upp.
Vilken roll har pedagogen vid dokumentationen? Vad kan jag bidra med? Hur skall jag agera för att bidra till att eleverna vill och vågar utmana och utveckla?
För att möjliggöra pedagogisk dokumentation krävs att läraren bifinner sig här och nu. Vad som hänt tidigare under dagen får vila liksom att hjälpa eller serva andra elever samtidigt som man dokumenterar. (Wehner-Godée, 2010). Som ensam lärare på högstadiet med ca 25 elever i klassen känns det förslaget som en ett önsketänkande. Tanken tros vila på att man jobbar flera pedagoger i gruppen samtidigt och kan växelverka.
Enligt Taguchi bidrar en lärare vid dokumentationen med hela sitt intresse och det känner och ser eleven. Både pedagog och elev börjar således att interagera. ”Pedagogen fångar bilden av barnet, men barnet fångar pedagogen eftersom denna måste anpassa sitt beteende för att kunna observera barnet på ett så heltäckande sätt som möjligt.” (Lenz Taguchi,1997, s 63) Både pedagog och barn blir således mer aktiva.
Här väcks en tanke hos mig om att elever skulle kunna dokumentera varandra. Kan man på så vis erhålla samma intresse och nå samma resultat? Skulle jag som pedagog, vid behov, kunna serva och vara aktiv med frågebatteri för att utmana eleverna att reflektera mera och tänka nytt? På så vis skulle jag kanske också synliggöra min egen roll mer i dokumentationen?
Hur skall vi hinna med detta också?
”Processen måste få ta tid eftersom man måste få se saker från olika vinklar, experimentera och kunna pröva olika material” (Wehner-Godée, 2010, S. 50).
Det är dokumentationens dilemma. Samtidigt hittar vi stöd i läroplanen kring att pröva nya arbetssätt och att bli medveten sin egna lärprocess och kunskapsutveckling. I litteraturen framgår också att det finns oerhörda pedagogiska och samhällsutvecklande vinster med att använda pedagogisk dokumentation.
I nästa arbetsområde skall jag alltså pröva att eleverna dokumenterar varandra och att jag är väl förberedd med reflekterande frågor. Jag tänker också lägga till en aspekt i arbetet, att därefter utvärdera det vi har uppnått.
Referenslitteratur:
Wehner-Godée. C.(2010) Att fånga lärandet. Stockholm: Liber
Lenz Taguchi. H.(1997) Varför pedagogisk dokumentation. Stockholm: Stockholms universitets förlag
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011: 2011.Västerås:Edita
http://www.skolverket.se
- Posted using BlogPress from my iPad
