Mitt egna lärande utifrån kurslitteraturen, reflektion

Mitt egna lärande utifrån kurslitteraturen. "Den svårfångade reflektionen", Peter Emsheimer, Hasse Hansson, Thomas Koppfe
Reflektion:

När jag tidigare skrivit om reflektion i den här bloggen har jag beskrivit hur eleven skall bli medveten om och få förståelse för hur det egna handlandet kan ge makt och möjlighet att lära bättre och effektivare. Jag hoppades då att kurslitteraturen skulle ge redskap för att utveckla detta ytterligare samt besvara frågeställningar kring metod och reflektionens mening.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag efter att ha läst kurslitteraturen fått ompröva stora delar av min definition av reflektion.
Jag har blivit medveten om att reflektion kan och skall göras under arbetets gång (mellan rummen) , inte enbart som en utvärdering. Jag har också blivit varse att jag kräver och förväntar mig att mina elever hela tiden skall reflektera, också i mina ämnen, men att jag givit dem få eller inga verktyg, metoder för det hittills.
Kurslitteraturen har också givit inspiration till nya arbetssätt där reflektion tränas för att tänka nytt, vidga perspektiven och lära mer och bättre.

I kommande text skall jag försöka besvara vad jag uppfattar att reflektion är utifrån kurslitteraturen. Varför den är viktig, när och ge ex på hur jag uppfattar att reflektionen kan användas.

Vad är reflektion? Reflektion innebär att man tänker målinriktat. Till sin hjälp har man någon form av struktur eller system som man följer.

Varför? För att utveckla nya tankar, kunskaper, våga pröva och hitta nya sökvägar, se och förstå nya sammanhang, mönster. Samt för att att finna svar på frågeställningar och öppna upp för ny förståelse.

När: Alltid, men reflektionen har särskilt stor betydelse när vi begränsat vårt tänkande till de slutsatser vi redan dragit, de jämförelser och likheter vi redan ser och därmed nöjer oss. Då kommer inga nya lösningar eller sammanhang att upptäckas och kunskapandet och förståelsen kring ämnet att begränsas.

Hur: Genom att få olika verktyg och träna olika sätt att använda dessa.

Kurslitteraturen gav mig a-ha upplevelser genom att se på reflektionen som en forskningsmetod. Det kändes viktigt att ta till sig för att kunna använda i det dagliga arbetet som so-lärare. Här kommer några ex på hur jag uppfattar att reflektionen kan tränas och utvecklas.

Ett sätt skulle kunna vara att arbeta systematiskt med text och bilder. Eleven får först rapportera och beskriva vad de ser, lägger märke till och ta reda på information som behövs för att få förförståelse av ämnet. Därefter analyseras ämnet och eleven använder sina bitar för att pussla ihop ett sammanhang. Nästa steg innebär att man förklarar, drar slutsatser, jämför, ser samband och resonerar. "Om det förhåller sig på detta vis så borde en rimlig förklaring vara så här... och det borde leda till...

Men för att fördjupa kunskaperna och lära nytt, reflektera mera, så måste eleven tänka och arbeta utanför invanda mönster. Det vill säga bryta upp pusselbitarna och lägga nytt även om bitarna ser ut att matcha perfekt. Det är nödvändigt eftersom vi söker flera alternativa lösningar.
Det kan tex innebära att man istället för att leta efter likheter väljer skillnader och på så vis ökar förmågan att se det gemensamma. Det kan också vara att tvingas ompröva sina lösningar, slutsatser och vrida och vända på frågeställningen. Till sin hjälp kan man använda frågor eller krav på att alltid komma med flera tolkningar eller slutsatser.
Ytterligare en hjälp att tvingas ompröva och reflektera kan vara att försöka byta perspektiv. "Om jag levde mitt i denna konflikt, hur hade jag valt att handla då? Vad hade varit viktigast för mig?

Ytterligare ett intressant och kul sätt att träna, utveckla reflektionen är att jobba med och bearbeta bilder.
Även i detta exempel kan man jobba systematiskt och efter en struktur.

Första steget kan då vara att diskutera vad vi ser och hur bilden visar det. Var är detaljerna placerade mm? Frågorna fungerar som motor och hjälper till att skapa förförståelsen. Bilder för med sig olika sätt att se och tolka och därför blir denna del viktig.

Nästa steg är sedan att dra fram vad som finns under ytan, utanför bilden (tolkningsfasen). Nu gäller det att inte tänka som man brukar utan att böja och bända, tänka om, tänka nytt, vilket leder till reflektion.
Här ger kurslitteraturen förslag på hur man kan byta ut ex ansiktet på en person i bilden mot en bild av sig själv.
På så vis byter man perspektiv, ser saker ur en ny vinkel eller från flera håll. Förhoppningsvis skapar det också förvåning eller t o m tankar om motsättningar och vi tvingas ompröva, vilket leder till reflektion. Att byta ut bilden kan också verka utmanande och pröva förståelsen eller föra upp den till en högre nivå.

När det gäller systemteorin så upplever jag att jag är trygg i dess tankar kring relationer och växelspel och att eleverna på vår skola tränar detta kontinuerligt.

Ovan exempel på hur man kan arbeta och tänka kring reflektion vet jag att jag nu kommer att ha med på olika sätt i mina arbetsplaneringar. Starkast avtryck gjorde nog min egna reflektion då jag insåg att mina elever ofta saknar hjälp av metod och verktyg för att kunna genomföra reflektionen i sina arbeten. Det kommer att bli ändring på det nu...