”Mitt egna lärande i halvtid”

”Mitt egna lärande i halvtid”

Vilken resa jag hittills gjort. 

I mitt första inlägg kan jag läsa att jag upplever att jag är hyfsat säker på vad pedagogisk dokumentation är och att jag också tycker att jag, tillsammans med mina elever kontinuerligt dokumenterar deras ”lärande resa”. Det kom jag ganska snart att behöva ifrågasätta.

Så fort jag gav mig i kast med kurslitteraturen och tvingades att reflektera kring min lärarroll, också när det gäller att låta eleverna reflektera, insåg jag snart att jag ofta krävde att eleverna skulle reflektera, men att jag sällan gav dem tillräckligt med verktyg för att kunna. I boken Den svårfångade reflektionen, Peter Emsheimer 199, fick jag verktyg och idéer för hur jag och eleverna kan jobba kontinuerligt med detta. Jag har också prövat flera av tipsen och visst är jag och eleverna duktigare på detta nu, samtidigt som jag också inser att det är svårt och ibland krångligt. Eleverna är delvis ovana vid att man t ex byter perspektiv i arbetsuppgiften eller att man ber dem reagera på vad en klasskamrat nyligen uttryckte i sitt resonemang i klassen, istället för att jag formulerar en ny fråga. 

På ett sätt var denna del av kursen den viktigaste för mig eftersom den gav mig redskap för att utveckla reflektionen både för mig och eleverna och därför att jag tycker att reflektionen är grundstenen i det vidare arbetet med pedagogisk dokumentation. Utan att kunna detta blir det svårare, kanske omöjligt, att inta ett nytt förhållningssätt till sitt lärande och känna att man kan påverka det.

I Hillevi Lenz Taguchis bok Varför pedagogisk dokumentation? (1997) blev jag varse att jag visserligen dokumenterat kontinuerligt under alla år som lärare, men sällan pedagogiskt. Mest har det handlat om att eleverna redovisat sina färdiga produkter, men också att jag filmat elever under arbetets gång. Tanken har då varit att alla elever skall vara med på bild och få höras i projektet. Det har sedan använts vid utvärderingar, reflektion eller visats på föräldramöten. Denna bok startade en process och en aktivitet hos mig att låta elever dokumentera sin grupps lärandeprocess från start till mål. De skulle då och då få se sin aktivitet och reflektera kring detta och därmed bli mer aktiva i sin lärandeutveckling. Tanken var god, men av detta har det ännu inte blivit något. Jag märker att jag gärna skyller på tidsbrist eller planeringsångest av typen ”hur skall detta hinnas med också?” 

I samband med att vi gjorde radioprogrammet insåg jag dock att I-paden är lysande när det gäller pedagogisk dokumentation. Med den kan eleverna snabbt och enkelt filma och direkt spela upp dokumentationen. På det viset slipper de, det ibland tidskrävande arbetet, att boka kameror, hantera kamerakort och ladda över film.  I samband med att eleverna i år sju på skolan får var sin I-pad bär de alltid med sig både verktyg och möjligheter. Det kommer jag nu att utnyttja som pedagog och genomföra att eleverna filmar och reflekterar under arbetets gång.

Min lärande resa har också gått från att aldrig ha hanterat en I-pad till att bli en varm förespråkare av denna möjligheternas maskin. Att arbeta med radio på det enkla och roliga sättet var en bra start för att vilja utveckla och skapa med de kreativa förmågorna och möjligheterna. I ”paddan" kan eleverna också på ett enkelt sätt spara sina arbeten, bearbeta dem, reflektera kring dem och också visa upp dem för t ex sina föräldrar. Dessutom är eleven bara några drag bort från möjligheterna att publicera för en stor publik. Ett fantastiskt dokumentationsverktyg och våra elevers naturliga portfolio som också visar lärandeutvecklingen över tid.

Under denna kurs har jag ingått i flera facebook-grupper. Det har också varit en lärande resa för mig. Min inställning från början var klart restriktiv. Jag ville värna om ledig tid och inbillade mig att dessa grupper skulle vara mycket kontaktsökande och därmed tidskrävande. Istället har de använts till att söka svar på frågor, informera och tipsa. De har underlättat mitt arbete och de blev snart en trygghet. Utifrån denna positiva erfarenhet tänker jag starta en facebookgrupp med mina mentorselever och bjuda in deras föräldrar. Där kan diskussioner och information få flöda fritt och förhoppningsvis kan elever få hjälp när de kört fast med ex sin matteläxa. 

Till sist vill jag skriva att jag bär på  några om och men som jag behöver bearbeta och reflektera kring. Trots att jag nu själv bloggar och ser tusen möjligheter med att låta mina elever blogga, så är jag osäker på om jag vill låta dem göra det. Jag har en bild av att jag blir redaktörsansvarig och att jag därför måsta ha god koll på vad eleverna vill lägga ut. Det gäller både text och bild. Det oroar mig och därför skjuter jag på genomförandefasen. Jag har trots det talat mig varm för metoden och nu startar min kollega en blogg efter jul med sin elevgrupp. Jag skall följa det arbetet med öppna ögon och då troligtvis också få klarhet och mod.  

Portfolio

Portfolio som pedagogisk metod och hur jag kan använda I-pad som redskap för portfolio i skolan

Enligt Roger och Birgitta Ellmin i boken Portfolio - teori, förhållningssätt och praktik (2003) är portfolio en mapp  med elevens arbeten och egna tankar kring dessa som samlats in och strukturerats av eleven för att dokumentera dennes utveckling. Kärnan i denna portfölj bygger på att eleven reflekterar kring sitt arbete samt en kontinuitet, d v s  den visar elevens kunskapsutveckling över tid. Syftet är att eleverna med hjälp av sina portföljer tittar på sina arbeten, reflekterar över dem och kritiskt värderar sitt eget arbete och därmed åstadkommer ett nytt förhållningssätt till sitt lärande. I samband med det synliggörs arbetet och eleverna upplever att de kan påverka sitt lärande och sin framgångsväg.

Portfolio arbetet består av både en lärarledd del och en elevaktiv.

Eleven samlar sina arbeten och väljer ut vilka delar de särskilt vill presentera ex för sina föräldrar vid ett utvecklingssamtal. Det är dock inte bara urvalet eller de dokumenterade arbetena som är kärnan i portoliometodiken. Det handlar också om att värdera och reflektera kring det som åstadkommits utifrån ett utvecklingsperspektiv på lärandet.

”Two stars and a wish”, hur kan jag se att jag utvecklats? Hur planerade jag? Hur tänkte jag? Vad gjorde jag och varför? Vad blev resultat och hur kan jag dra lärdom för att förbättra lärandet?

Genom att läraren utmanar eleverna med reflekterande frågor samt hjälper och stöttar eleverna i att självärdera sig, ger man dem nycklar till sitt eget lärande. De får utgå från vad de kan och vad som kan förbättras. Dra slutsatser kring hur, när och var lär jag mig bäst? Det synliggör också deras utveckling både vad gäller kunskap och planering samt tydliggör var ev stödinstser kan behövas och vilka elevens idividuella mål kan vara. Framförallt blir eleverna aktiva i att se och formulera sina mål. Portfolion ger också föräldrarna ökade möjligheter att följa elevens utveckling och stötta dem. Dessutom tränar eleverna sig på att  samla, sortera, strukturera, värdera, presentera och beskriva sin egna utveckling och målsättning.

Kärnan i portfoliometodiken består således av att eleven samlar - väljer ut- reflekterar, värderar- och återkopplar sina slutsatser och målsättningar. Den visar både vad och hur eleven lärt sig. För att träna upp dessa förmågor behöver eleven få respons på sina arbeten både av kamrater och lärare samt ge respons till andra.

På Skånhällaskolan har vi bestämt att vår IKT:satsning skall innebära inköp av I-pads till alla elever under en treårsperiod.

Det tror jag kommer att underlätta vårt kommande arbete med portfolio på skolan.

I-paden blir den lilla, lätta, samlade portföljen där eleven kan spara massvis med arbeten, väl strukturerade både för dem, läraren och föräldrarna. Det kan ge en inblick i och överskådlig bild av elevens kunskapsutveckling över tid samt pågående projekt för alla.

I-paden erbjuder massvis med program för att utveckla kreativa lärprocesser och den har också den fördelen man kan spara både ljud, bild, film- och fotoarbeten i samma produkt och på så vis visa olika typer av lärprocesser och arbetsmetoder som eleven arbetat med och utvecklat.

I samma produkt finns också möjlighet att med hjälp av ex kalendern planera sitt arbete, bland anteckningar ha sina reflekterande frågor och bland dokumenten spara sina självvärderingar och individuella målsättningar. Där finns också dina reflektioner, antingen i text, ljud eller bildform. Allt är bara några drag bort och samlat. Det blir lätt att hitta och förhålla sig till. Det underlättar också inför och under ex utvecklingssamtalen.

För att eleverna skall få tillgång till sina framgångsnycklar är det viktigt att de både får och ger respons på olika arbeten. Med hjälp av en I-pad kan eleverna välja att publicera och dela med sig av sina arbeten, reflektioner, argument i ex en blogg, på You Tube. På så vis når man många brukare och läsare och arbetet kan bli mer meningsfullt och responsen stor.

Ytterligare en aspekt av I-padens användningsområde i portfoliemetodiken är dess möjligheter för eleverna att träna och uppnå de mål de formulerat i sin IUP. Med hjälp av tillgången till ex planeringsverktyg, översättnings- och räkneprogram, film, ljud, bild, böcker och internet så ökar möjligheten för eleven att genomföra och uppnå sina nya mål. I-paden tillhandahåller medel för det.

Referenslitteratur:

Ellmin R & B. (2003) Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik. Stockholm: Förlagshuset Gothia

"Just nu", reflektioner kring pedagogisk dokumentation och min lärgrupp

Just nu befinner jag mig i en fas då jag upplever att pedagogisk dokumentation är knivig och kräver träning. Vid intervjuer och observationer med elever märker jag att det är svårare än jag tidigare trott att ställa öppna reflekterande frågor, låta eleverna resonera och finna svar i egen takt utan att jag snabbt ger dem lösningsorienterade tips.

Detta hade jag inte kalkylerat med när jag startade upp mitt arbete med radioprogrammet. Då kände jag mig trygg med min kurslitteratur i ryggen.

Nu vill jag få fler verktyg och mer kunskap kring detta.

I min lärgrupp har vi valt att skapa en Facebookgrupp för att snabbt få svar och tips vid frågeställningar. Det känns tryggt i denna process.

Det känns väldigt kul att snart kunna använda "paddan" i mitt dagliga arbete. Den känns händig, otroligt utmanande och som en enkel möjligheternas maskin. På min enhet finner vi den så användbar att vi bestämt att satsa på var sin "padda" till eleverna i år 4 och 7. Det ställer nya krav på mig som pedagog, men ger framförallt nya öppningar och som sagt möjligheter!

Pedagogisk dokumentation - Vad, hur och varför

Pedagogisk dokumentation – Vad, hur och varför?

I mitt arbetslag har vi bilden av oss själva som ”hyfsat” produktiva i vår dokumentation.


Dokumentationen består i att eleverna får självskatta sina förkunskaper inför ett nytt arbetsområde.
Tanken är att de vid arbetsområdets slut skall göra en ny självskattning och dra slutsatser kring sitt lärande.

En annan form av dokumentation består i att eleverna fyller i en matris och därigenom värderar sin arbetsinsats och kunnande. Även läraren markerar


sin bedömning av eleven i matrisen och den kan användas som underlag för en diskussion kring elevens kunskaper, lärande och planering, också med föräldrarna.
Flera av lärarna sätter upp bilder och foton av elever som arbetar samt deras färdiga produktioner på väggarna. Tanken är att att eleverna på så vis skall få visa sina läsare, sprida information, nyfikenhet och skapa intresse för ämnesområdet. Några av pedagogerna har ett portföljtänk kring sina klasser. Det innebär att eleverna sparar valda färdiga produktioner, prov, utvärderingar och reflektionsblad i t ex en pärm. I portföljen kan eleven, föräldrarna och pedagogen följa elevens lärprocess genom åren. Mest nöjda är vi pedagoger med våra mediaprojekt på skolan. De består dels i att elevena skapar mängder med olika typer av berättelser, presentationer med hjälp av flera slags kameror och program i datorn. Dels i att vi jobbar ämnesövergripande med göra egen film på skolan. Den färdiga produktionen består både av filmaffisch och en firad filmfestival på skolan.

Det intressanta kring våra dokumentationer är att de till övervägande del består av färdiga produktioner där eleverna framförallt får lära av varandra vid redovisning. Vi är medvetna om att vi borde dokumentera elevens lärprocess, kommunikation samt reflektioner och några försök har hittills gjorts. En svårighet vid dessa tillfällen är att avgöra vad som skall dokumenteras. Det har hittills lett till att alla elever filmats en liten stund och att vid redigeringen har målet varit att visa arbetets gång från planering till färdigt alster och att alla elever skall finnas med i bild. Kanske har tanken varit att detta blir bra att visa på föräldramötet eller i slutat av år nio som ett kul minne. Flera av oss funderar över vad man skall dokumentera, hur man dokumenterar på bästa sätt, vad man gör av allt insamlat material och hur man skall hinna dokumentera mitt i pedagogens vardagsstress med nya kursplaner, mål och kriterier. Varför skall vi just dokumentera pedagogiskt?

Efter att ha samatalat med mina kollegor kring pedagogisk dokumentation fann jag det nödvändigt att först reda ut begreppet innan vi går vidare för att reflektera kring hur vi kan tänkas arbeta med det i mitt arbetslag i framtiden. Det är också viktigt att se om det går att hitta stöd för pedagogisk dokumentation i skolans nya styrdokument. I följande text kommer jag också att med hjälp av kurslitteratur och styrdokument söka svar och förslag på lösningar kring mina och mitt arbetslags frågeställningar.

Vad är pedagogisk dokumentation?
Enligt Hillevi Lenz Taguchi i boken Varför pedagogisk dokumentation? (1997) är pedagogisk dokumentation ett förhållningssätt och en kommunikation för att öka medvetenheten om det egna arbetet med barn och elever. Ett sätt att synliggöra och reflektera över förhållningssätt och hur barn lär sig.
Genom att dokumentera vad barn gör, säger och ger uttryck för på olika sätt lär vi oss inte bara något om oss själva som pedagoger utan framförallt lär vi oss något om barnen och hur de upplever, förstår och uttrycker omvärlden (Lenz Taguchi, 1997)
För att dokumentationen skall vara pedagogisk måste den sättas in i och få verka i ett pedagogiskt sammanhang.(Wehner – Godée, 2010) Det innebär att man inte bara dokumentaterar arbetet och förståelsen utan man låter barn och pedagog använda dokumentationen som underlag för att reflektera över vad de ser. Det kan t ex vara hur de själva och andra löser problem eller diskuterar och lär av varandra under själva arbetsprocessen. På så vis synliggör man varandra och sig själv och får insikt om att man kan påverka, och utveckla sitt egna lärande. Man får chansen att formulera nya frågor, hypoteser, åsikter och kan vända på sina tankar och tänka om. Få insikt om att man kan påverka sitt egna lärande. Målet är att stödja eleverna/pedagogerna bättre i deras kunskapssökande, ge dem nya utmaningar och att kunna utöka och ändra sitt handlingssätt efter erfarenhet.

Utifrån ovan begreppsbeskrivning hittar man stöd i ”Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011” för att arbeta med pedagogisk dokumentation i alla skolans åldrar. Ur skolans uppdrag kan man läsa ”En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan skall stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet, självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna skall få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan skall därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.” (Skolverket, 2011, s 9) Vidare står att läsa att i skolan skall en aktiv diskussion föras om hur kunskapsutveckling sker samt att nya metoder prövas, följs upp och utvärderas. Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt, kan lära,utforska och arbeta både självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egna förmåga.
I läroplanens kapitel ,bedömning och betyg, står att läsa att man skall utvärdera varje elevs kunskapsutveckling och redovisa detta för elev och förälder. (Skolverket, 2011)

Varför pedagogisk dokumentation?
Taguchi skriver att dokumentationen kan ligga till grund för ett kontinuerligt förändrings- eller reform arbete inom den pedagogiska verksamheten och när man startat upp dokumentationen går man in i en lärprocess både vad gäller det egna och barnets/elevens arbete och kunskapsutveckling (Lenz Taguchi 1997).
Taguchi (1997) menar att dokumentationen ger oss fortlöpande information om var står jag/vi just nu? Vilket förhållningssätt till barnen, till kunskap, till lärande, till kollegor eller till barnens familjer ges uttryck för i dokumentationen? Vad är jag för en pedagog i det här arbetet med barnen? Samtidigt ger dokumentationen oss svar på frågor om vad barn kan, hur barn tänker och hur de lär sig- barns lärprocesser. All sådan kunskap innebär att även pedagogen går in i ett lärande – en lärprocess. Genom att synliggöra pedagogens arbete i dokumentationen kan man få hjälp att förstå sin verksamhet och inbyggda strukturer och ta makten över den. Det kräver då att man reflekterar över sin verksamhet och det stoff man dokumenterat. På samma sätt kan eleven få hjälp att ta makten över sitt lärande. (Lenz Taguchi 1997)

Hur dokumenterar man pedagogiskt?
Christina Wehner Godée ger i boken ”Att fånga lärandet” (2010) flera förslag på hur man kan dokumentera. Hon föreslår dels penna och papper för att nedteckna vad barnet gör, skriva ner vad barnet säger och vad pedagogen säger eller reflekterar kring. Hon föreslår också olika mediatekniker som att filma, ta ljudupptagningar och fotografera lärprocessen.
Taguchi ger ett konkret ex på hur man kan arbeta med pedagogisk dokumentation. Barnet förmedlar sina kunskaper, idéer till pedagogen genom bilder, målningar, utsagor. Genom att dokumentera detta kan pedagogen kommunicera till barnen vad de sagt gången innan så barnet får syn på sina tankar igen och kan utgå från dem i det fortsatta arbetet. Nästa steg är att pedagogen kan kommunicera till andra pedagoger eller utomstående vad barnen tänker och vilka teorier de har. Pedagogen kan också visa egna tankar kring det som skett – sin egna lärprocess (1997).

Vad skall observeras och dokumenteras? Vad skall göras med allt dokumentationsmaterial?
Det är hela tiden själva aktiviteten och deltagarnas agerande som observeras. (Wehner-Godée, 2010). Det innebär att det blir både processen, problemet och produkten som dokumenteras och att man på så vis skall nå tankar, känslor, ord och handlingar.
För att inte hamna i en situation där man t ex sitter med flera timmars film som man inte vet vad man skall göra med, bör man ha en hypotes, strategi eller en problemställning fastställd innan man börjar dokumentera. På så vis vet man vad man tittar efter när man börjar bearbeta materialet. Planeringen kan innehålla följande frågeställningar. Vad önskar jag fånga in, vad skall jag använda materialet till, vem skall se det, kan det tänkas att någon är emot att jag dokumenterar?
”När det gäller att fånga upp lärprocesser handlar det i första hand om att kunna läsa, lyssna och känna av” signaler och meddelanden som finns i t ex språkliga uttryck, material och rum” (Wehner –Godée, 2010, s. 37) Den kompetensen tränar man upp.

Vilken roll har pedagogen vid dokumentationen? Vad kan jag bidra med? Hur skall jag agera för att bidra till att eleverna vill och vågar utmana och utveckla?
För att möjliggöra pedagogisk dokumentation krävs att läraren bifinner sig här och nu. Vad som hänt tidigare under dagen får vila liksom att hjälpa eller serva andra elever samtidigt som man dokumenterar. (Wehner-Godée, 2010). Som ensam lärare på högstadiet med ca 25 elever i klassen känns det förslaget som en ett önsketänkande. Tanken tros vila på att man jobbar flera pedagoger i gruppen samtidigt och kan växelverka.
Enligt Taguchi bidrar en lärare vid dokumentationen med hela sitt intresse och det känner och ser eleven. Både pedagog och elev börjar således att interagera. ”Pedagogen fångar bilden av barnet, men barnet fångar pedagogen eftersom denna måste anpassa sitt beteende för att kunna observera barnet på ett så heltäckande sätt som möjligt.” (Lenz Taguchi,1997, s 63) Både pedagog och barn blir således mer aktiva.

Här väcks en tanke hos mig om att elever skulle kunna dokumentera varandra. Kan man på så vis erhålla samma intresse och nå samma resultat? Skulle jag som pedagog, vid behov, kunna serva och vara aktiv med frågebatteri för att utmana eleverna att reflektera mera och tänka nytt? På så vis skulle jag kanske också synliggöra min egen roll mer i dokumentationen?

Hur skall vi hinna med detta också?
”Processen måste få ta tid eftersom man måste få se saker från olika vinklar, experimentera och kunna pröva olika material” (Wehner-Godée, 2010, S. 50).
Det är dokumentationens dilemma. Samtidigt hittar vi stöd i läroplanen kring att pröva nya arbetssätt och att bli medveten sin egna lärprocess och kunskapsutveckling. I litteraturen framgår också att det finns oerhörda pedagogiska och samhällsutvecklande vinster med att använda pedagogisk dokumentation.
I nästa arbetsområde skall jag alltså pröva att eleverna dokumenterar varandra och att jag är väl förberedd med reflekterande frågor. Jag tänker också lägga till en aspekt i arbetet, att därefter utvärdera det vi har uppnått.

Referenslitteratur:
Wehner-Godée. C.(2010) Att fånga lärandet. Stockholm: Liber

Lenz Taguchi. H.(1997) Varför pedagogisk dokumentation. Stockholm: Stockholms universitets förlag

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011: 2011.Västerås:Edita
http://www.skolverket.se

- Posted using BlogPress from my iPad

Mitt egna lärande utifrån kurslitteraturen, reflektion

Mitt egna lärande utifrån kurslitteraturen. "Den svårfångade reflektionen", Peter Emsheimer, Hasse Hansson, Thomas Koppfe
Reflektion:

När jag tidigare skrivit om reflektion i den här bloggen har jag beskrivit hur eleven skall bli medveten om och få förståelse för hur det egna handlandet kan ge makt och möjlighet att lära bättre och effektivare. Jag hoppades då att kurslitteraturen skulle ge redskap för att utveckla detta ytterligare samt besvara frågeställningar kring metod och reflektionens mening.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag efter att ha läst kurslitteraturen fått ompröva stora delar av min definition av reflektion.
Jag har blivit medveten om att reflektion kan och skall göras under arbetets gång (mellan rummen) , inte enbart som en utvärdering. Jag har också blivit varse att jag kräver och förväntar mig att mina elever hela tiden skall reflektera, också i mina ämnen, men att jag givit dem få eller inga verktyg, metoder för det hittills.
Kurslitteraturen har också givit inspiration till nya arbetssätt där reflektion tränas för att tänka nytt, vidga perspektiven och lära mer och bättre.

I kommande text skall jag försöka besvara vad jag uppfattar att reflektion är utifrån kurslitteraturen. Varför den är viktig, när och ge ex på hur jag uppfattar att reflektionen kan användas.

Vad är reflektion? Reflektion innebär att man tänker målinriktat. Till sin hjälp har man någon form av struktur eller system som man följer.

Varför? För att utveckla nya tankar, kunskaper, våga pröva och hitta nya sökvägar, se och förstå nya sammanhang, mönster. Samt för att att finna svar på frågeställningar och öppna upp för ny förståelse.

När: Alltid, men reflektionen har särskilt stor betydelse när vi begränsat vårt tänkande till de slutsatser vi redan dragit, de jämförelser och likheter vi redan ser och därmed nöjer oss. Då kommer inga nya lösningar eller sammanhang att upptäckas och kunskapandet och förståelsen kring ämnet att begränsas.

Hur: Genom att få olika verktyg och träna olika sätt att använda dessa.

Kurslitteraturen gav mig a-ha upplevelser genom att se på reflektionen som en forskningsmetod. Det kändes viktigt att ta till sig för att kunna använda i det dagliga arbetet som so-lärare. Här kommer några ex på hur jag uppfattar att reflektionen kan tränas och utvecklas.

Ett sätt skulle kunna vara att arbeta systematiskt med text och bilder. Eleven får först rapportera och beskriva vad de ser, lägger märke till och ta reda på information som behövs för att få förförståelse av ämnet. Därefter analyseras ämnet och eleven använder sina bitar för att pussla ihop ett sammanhang. Nästa steg innebär att man förklarar, drar slutsatser, jämför, ser samband och resonerar. "Om det förhåller sig på detta vis så borde en rimlig förklaring vara så här... och det borde leda till...

Men för att fördjupa kunskaperna och lära nytt, reflektera mera, så måste eleven tänka och arbeta utanför invanda mönster. Det vill säga bryta upp pusselbitarna och lägga nytt även om bitarna ser ut att matcha perfekt. Det är nödvändigt eftersom vi söker flera alternativa lösningar.
Det kan tex innebära att man istället för att leta efter likheter väljer skillnader och på så vis ökar förmågan att se det gemensamma. Det kan också vara att tvingas ompröva sina lösningar, slutsatser och vrida och vända på frågeställningen. Till sin hjälp kan man använda frågor eller krav på att alltid komma med flera tolkningar eller slutsatser.
Ytterligare en hjälp att tvingas ompröva och reflektera kan vara att försöka byta perspektiv. "Om jag levde mitt i denna konflikt, hur hade jag valt att handla då? Vad hade varit viktigast för mig?

Ytterligare ett intressant och kul sätt att träna, utveckla reflektionen är att jobba med och bearbeta bilder.
Även i detta exempel kan man jobba systematiskt och efter en struktur.

Första steget kan då vara att diskutera vad vi ser och hur bilden visar det. Var är detaljerna placerade mm? Frågorna fungerar som motor och hjälper till att skapa förförståelsen. Bilder för med sig olika sätt att se och tolka och därför blir denna del viktig.

Nästa steg är sedan att dra fram vad som finns under ytan, utanför bilden (tolkningsfasen). Nu gäller det att inte tänka som man brukar utan att böja och bända, tänka om, tänka nytt, vilket leder till reflektion.
Här ger kurslitteraturen förslag på hur man kan byta ut ex ansiktet på en person i bilden mot en bild av sig själv.
På så vis byter man perspektiv, ser saker ur en ny vinkel eller från flera håll. Förhoppningsvis skapar det också förvåning eller t o m tankar om motsättningar och vi tvingas ompröva, vilket leder till reflektion. Att byta ut bilden kan också verka utmanande och pröva förståelsen eller föra upp den till en högre nivå.

När det gäller systemteorin så upplever jag att jag är trygg i dess tankar kring relationer och växelspel och att eleverna på vår skola tränar detta kontinuerligt.

Ovan exempel på hur man kan arbeta och tänka kring reflektion vet jag att jag nu kommer att ha med på olika sätt i mina arbetsplaneringar. Starkast avtryck gjorde nog min egna reflektion då jag insåg att mina elever ofta saknar hjälp av metod och verktyg för att kunna genomföra reflektionen i sina arbeten. Det kommer att bli ändring på det nu...

Funderingar kring reflektionen som begrepp och aktivitet

Jag har ännu inte börjat läsa kurslitteraturen och tror mig ändå ha en hyfsat god förståelse av vad reflektion är och att den är viktig för  barns kunskaps-  och sociala utveckling samt målmedvetenhet i och utanför skolan. 

Mina barn har gått tre år på en internationell skola i Frankrike. Ett av de uttryck jag ofta fick höra  var "no, vi måste göra the f... reflection tomorrow" eller "mamma vi har ett reflection sheet i läxa och du skall också svara på vissa frågor här"

På internationella skolan var reflektion en naturlig del av barnens kunskapande och bestod av två delar. I den ena delen fick eleverna förhålla sig till hur de planerat, använt sin studietid, fundera över om de var nöjda, vad de tog med sig för erfarenheter inför kommande arbete och om de läst och lärt sig något av särskild betydelse mm.
Den andra delen gällde deras förmågor. Eleverna skulle fundera över och genom exempel visa vilka förmågor de tränat under arbetets gång. Hade de varit risktagare, nyfikna, utfört något experiment, utmanat sig själva, visat ansvarstagande, varit problemlösere,inte givit upp, vågat misslyckas mm.

På ISL fanns dessa förmågor beskrivna och utformade på olika sätt runt om på skolan och gällde alla eleverna från att de började som 5-åringar tills de tog studenten.

Jag påminns ofta om denna del av reflektionen då jag hör begreppet entreprenöriellt lärande och hoppas att vår kurs också kommer att behandla det området på något vis.

Nu är det dags att ta tag i studentlitteraturen efter så många år ifrån den. Det tar delvis emot, men med goda förhoppningar om förtydligande kring reflektionens betydelse samt förslag på metod och mening ger jag mig (kanske) i kast med den imorgon.

Tankar och funderingar 25/5

Sååå kul!
Vilka möjligheter det verkar finnas att arbeta varierat.
Jag vill kunna mycket redan nu. Bra att få tid att pröva idag. Paddan verkar toppen.

För mig innebär ped-dok idag att eleverna sparar sina arbeten för att kunna redovisa, reflektera och ev fortsätta jobba på dem vid ett senare tillfälle.
Det kan innebära att man jobbar med film, foton eller skri arbeten som samlas i någon form av dokument eller länkas.
Det som jag eller eleverna sällan tänker på att dokumentera är arbetsprocessen som jag tror är viktig inför deras reflektion.

Arbetsredskap i nuläget i min undervisning är framförallt dator, filmkamera och googles sökmotorer. Vi använder sällan mobilen, aldrig bloggar, sociala medier eller dokument som går att dela. Här finns mycket att jobba på!

Det finns många fördelar med dokumentation och publicering på webben. Utöver att eleverna kan sprida sina arbeten till många fler än enbart övriga på skolan så kan de också få respons från fler. De kan nå ut med budskap och kanske skapa debatt. Det tror jag kan öka känslan av meningsfullhet.





- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Almåsskolan